Saker man egentligen inte får göra.

Vecka6, vecka42.


Skrivet en lördagkväll, dagen innan 27-årsdagen. Rockn'roll-himmeldagen. Sitter hemma själv, dricker Pripps Blå, som nåt slags klyschig midsommarreklam, lyssnar på Casiotone for the Painfully Alone (ha, lämpligt eftersom jag är helt själv!) och tänker på saker jag gjort som jag kanske inte borde gjort, men som  i efterhand inte efterlämnat några ångestspår som de kanske borde ha gjort.

Ok.

1. Mitt första förhållande tog slut. Vad hände härnäst? Jag insåg att jag hade känslor för en av mitt ex bästa vänner. Vad gjorde jag? Förträngde jag det? Låtsades jag om som att känslorna inte fanns eftersom man INTE ska ragga på sitt ex bästis? Strök jag hans namn ur telefonboken tillsammans med mitt ex andra kompisar? Tänkte jag, det hade ju kunnat bli kul men det är klart jag inte ska? Så gör man ju inte.  Nej. Jag gjorde inget av det. Jag tog kontakt, skickade lite Guns N'Roses-länkar, blev full, sade att jag ville slicka glass från hans mage. Och vi blev ihop.
Så gör man inte mot sina ex.

2. Sagda kille ovan. Jag är ihop med honom ett år. Sen träffar Jag en kille från Australien. Han är fantastisk och jättesnygg och rolig och låtsas att han gillar Primal Scream, för min skull. Jag säger att jag har kille men går ändå på en dejt med australienmannen. Jag kollar på Ferris Buellers Day Off med honom, två gånger. Hånglar som om det inte fanns någon morgondag. Har det bästa sex jag någonsin haft, till Annies DJ-kicks. Jag tänker att han ska snart åka hem till Australien. Därför gör det ingenting att vi ligger som kaniner (tveksamma moraliska beslut här alltså). Min kille frågar om något har hänt, som inte har med honom att göra. Jag blånekar. En månad senare gör jag slut. Så gör man inte mot sin pojkvän

3. Fyra år av distansförhållande till Australien. Australien är sjukt långt bort. Jävligt långt bort faktiskt. Det är väldigt dyrt att åka dit, kanske en gång i halvåret träffas vi. Under tiden har jag då och då sporadiskt sex med andra, ibland oftare än annars, som min australienska kille inte vet om. Jag älskar honom. Men ett halvår är lång tid. Fler moraliskt tveksamma beslut. Fyra år går och han flyttar till Sverige. Efter sju månader i Sverige gör jag slut eftersom jag känner att jag vill ha sex men med andra än han och vårt förhållande är inte sånt att det skulle fungera och fortfarande vara ett förhållande. Jag vill ut, av många anledningar.


Efter detta händer det som jag beskrev i förra Vecka6-posten, om Spotify-playlisten. Men det har ingen relevans i dagens post. Det här handlar om allt jag gjort som man egentligen inte SKA GÖRA i kärleken.

Eller rättare sagt, i schyssta förhållanden eller monogama förhållanden. Blir mer och mer tveksam till om det är något för mig. Hur hittar man alternativen? Det jag beskrivit ovan, mina vänner har svårt att förstå det, det är svårt att förklara mitt agerande eftersom det känns som om det finns en socialt accepterad agenda där man helt enkelt ska hålla på sig. Det räcker med en. Och kompisar är off limits. Faktum kvarstår att jag har yet to have ett helt troget förhållande och eftersom man umgås mycket med sin pojkväns kompisar så KAN SAKER HÄNDA. Är det så illa att agera som jag agerat? Det här är ju nedkortat till ungefär sju raders text per omoraliskt agerande, det är ju sju år det handlar om egentligen.

Men som jag nästan inledde med. Inget av det har lämnat ångestspår. Gör det mig till en dålig människa?