Vecka 6, kärlek och musik

Har inte skrivit för vecka 6 för ett par veckor, men veckans tema kunde inte passa bättre in på min nuvarande sinnesstämning. Det här kommer bli lite bittert, lite ledset och lite argt.

Jag hade fyra "vanliga" blogginlägg som jag jobbat ihop till ett sammandrag av senaste veckans händelser och satt dem under vecka 6-temat "Musik".

Bakgrund: förra året blev jag hejdlöst förälskad i en kollega. Det verkade vara besvarat och jag gjorde slut med min dåvarande pojkvän för hans skull (egentligen inte bara, jag var inte kär i exet, men att falla för någon annan gjorde att jag äntligen tog steget) och i några månader i våras gick jag runt och kunde egentligen inte tänka på något mycket annat alls. Vi kommunicerade via musik, det var så vi funkade. Låtar, musikvideor, länkar, artiklar. Det tog aldrig slut. Det blev intimare och intimare. Första gången jag vågade skicka The Quiz till honom och han tog emot den med ett leende och jag kunde inte sluta le själv. Trodde det skulle leda någonstans riktigt stort. I april kunde jag knappt ta ögonen från honom på jobbet och en kväll skickade han en spotifylista till mig. Det var min lista. Isabelle hette den, kort och gott. Det var det bland det finaste jag fått någonsin. Den här musiken, som var hans och som nu var min. Han ändrade i den, lade till låtar, ändrade ordningen, tog bort nån här och där. Den var aldrig statisk. En natt lade han till Stjärnfallet och vi bekände hur mycket vi egentligen tyckte om varandra och jag var rätt lycklig. Han lade till den, och I hope that I don't fall in love with you med kommentaren att det här, det här är det enda jag vill att du lyssnar på. Det enda jag vill ge dig. Fan ta honom.

Efter det hände det dock lite grejer i hans liv och allting blev avtrubbat och uppstannat och tiden gick. Jag trodde egentligen inte att något nånsin skulle hända, men hoppet fanns fortfarande någonstans kvar, såklart. Och jag hade min lista, den han gjort till mig. Även om vi två aldrig kanske var meant to be så hade han ändå gjort den här fantastiskt fina saken till mig, med möda och eftertanke och kärlek. Fram till i måndags. I måndags klickade jag bara runt mig på Spotify och på hans profil finns det en ny public playlist.

Till Linda från Andreas.

Listan var min lista. Han hade tagit alla låtar han givit till mig, som betydde något för oss två, ändrat om ordningen litegrann och satt ett nytt namn på den.

Det här är hur jag reagerade (skrivet fem minuter efter att jag såg det i måndags)

//

åh herregud jag gråter

jag gråter verkligen

ok jag fattar nu. så sjukt svårt, det gör ONT. Jag VET att det inte skulle vara så, men jag kunde fan inte låta bli att tänka, längta, längta.

Min playlist. MIN LISTA. Han gjorde den till mig! Musiken på den, jag har lyssnat om och om igen, kan den fucking utantill. Markus Krunegårds Stjärnfallet, överst. Natten han lade till den, EXTASEN jag kände för jag visste att det var på riktigt. ALLA MINA låtar. Han gjorde den till mig!

Och nu är den till någon annan. Det är en annan lista. Men alla låtar han gav till mig är där. Till Linda från Andreas.

FAN också.

Och jag såg det och bara började gråta.

ALLT rasade. Han satte tillochmed the Quiz överst.

Trots att det gått så lång till har jag aldrig slutat hoppats. Inte för en sekund. Men nu finns det inget att hoppas på längre.

Min vän verner satte ord på det. rätt så exakt.

"och han har inte vett att sätta ett individuellt värde på den."

Det är ju det han inte har gjort. Jag trodde att det var min lista. Varenda låt har en särskild mening för mig. Varenda låt som vi diskuterat, skickat fram och tillbaka. Pratat om. Han sade det, jag ska välja ut mina absoluta favoriter. De jag vill att du ska höra.

Isabelles lista. 

Och han satte inget individuellt värde på den. Någon annan, någon Linda, ska få höra dem också. Han har valt ut sina favoriter till henne med.

Det funkade ju på mig, Det kanske funkar på henne med. Kanske det har fungerat på andra innan mig. Jag kanske inte alls var speciellt utvald att få Andreas särskilt utvalda playlist med romantiska låtar med fucking Stjärnfallet och Tom Waits i topp.

Två av de två personer jag pratat med ikväll sade rent spontant "men vilket svin han är."

Det borde inte vara svårt att komma över det då. Eller?

//

Bara tanken på att sätta sig och göra en spotifylista till någon, eller lyssna på musik överhuvudtaget just nu är svår. På grund av honom så är så mycket av den musik jag älskar just nu sammanknippat med vad jag känner som ett svek. Jag vill inte lyssna. Och jag hatar det för jag älskar musik.

Ett ganska långt och bittert inlägg om musik vs. kärlek.