Efter ungefär nästan ETT ÅR av våndande för en singelpappa i Lerum så tog jag femsekundersbeslutet att på en tråkig torsdageftermiddag för tre veckor sen twittra till en person vars blogg jag följt några år. Tre veckor senare är allt jag vill att igen åka till Stockholm, sitta nervöst på tunnelbanan och hoppas att det som känns nu inte är missuppfattning bara, att det kommer kännas lika fint att bara försvinna in i hans kram och somna som det där barnet jag kände mig som när jag låg där helt omsluten. Att jag blir sådär kåt att jag bara darrar i hela kroppen när han rör vid mig.
Ja, jag ska alltså åka till Stockholm igen. Nästa helg. Handla julklappar tillsammans. Då träffas vi två gånger på en månad, och sen igen en vecka senare när han är hemma över jul.
Och jag FÖRSÖKER verkligen att sansa mig, men den här känslan har jag inte känt på så länge! Herregud.
Min vän M sade till mig att det är fan bra att vi bor i olika städer, för då MÅSTE jag ta det lugnt och inte bara storma på som en ångvält.
Jag kan inte hjälpa det liksom. Men tre veckor är ingen tid, det vet jag om.
No comments:
Post a Comment