Det här ska fan bli the one who won't get away

För en månad sen, på alla hjärtans dag, skrev jag om the one that got away. Och det känns ganska avlägset. Samma dag, 14:e februari bestämde jag och den här psykologen att vi skulle träffas. Jag hade ärligt inga jätteförväntningar. Det är alltid kul, visst, men jag hade ju dejtat andra från internet innan.

Det är en månad sen. Just nu går mina tankar att vi har träffats för sent för att fira 50-årig bröllopsdag, när jag tittar på bilderna i GP på gamla par. Jag sitter och googlar dansk insemination for fucks sake. Jag har hunnit se honom tjurig och stressad och vi har inga issues med att gå på toa eller att han ser mig osminkad.
Jag hade feber igår och låg hela dagen hemma hos honom och bara blev ompysslad. Jag vill ju vara med den här mannen. Vet man sånt så tidigt?

Och the one that got away? Vi kompissnackar. På ett helt annat vis. Alla spänningar har släppt där. Allt. Han fick mig att inse att det inte var David jag skulle vara med, men det var aldrig meningen att det skulle vara honom också. Det ska inte vara svårt, det ska inte vara väntan och sen. Jag borde insett det då. Men jag fattar det nu, när det fungerar. När det bara funkar och det är så lätt.

Bättre dag med sämre väder (winter is coming)

Såhär ser utsikten ut från mitt köksfönster idag.

Tusan också

The fuck liksom. Jag vill ha halvljumma kvällar, sådär att det räcker med en kofta. Skira gröna löv som silar ljuset ner på en. Gå hem i tygskor och titta upp mot lyktstolparnas ljus som blir alldeles särskilt just den första kvällen man inte behöver jacka på vägen hem.

Och så får jag snö.

Men jag har kaffe också. Och en tatuering som matchar datumet.

UNDER över alla sjukt korkade grejer man kan göra när man precis har träffat någon och allt man vill göra är att ta på person en precis hela tiden, bara lite grann sådär och klia i skägget och hålla om hur hårt som helst och kanske att jag vågar släppa den jävla sargen och tro på att det finns något med mig som han faktiskt gillar och att han inte bara driver med mig: masochistiskt leta upp foton på honom och hans ex och se att hon är gör-vacker.

och här sitter jag med en finne på kinden och trasiga löpartajts liksom.

isabelle now knows good sex

Sexet.
Sex med den här mannen. Han trycker sig lite mot mig och jag är kåtare än jag ever varit förut. Har den här helgen haft kanske nåt av det bästa sexet jag haft ever och vi var aldrig ens i närheten av penetration. Precis så ska det vara. Han band mina händer, han hade en scarf på sig och han band mina händer och höll ner mig så jag inte kunde röra mig och jag kunde inte bete mig av kåthet. Och han låg bakom mig, på mig och vi rörde oss tillsammans med honom mellan mina ben och jag smekte mig själv och jag kom, tillsammans.

Helt otroligt vad den här mannen gör med mig.

Haha!

Jag räknar in till mina stora triumfer det faktum att jag igår, trots inital tvekan från hans sida (pga sjukdom, inte för att han inte vill träffa mig) tog mig hem till psykologen och höll om honom, gjorde mat till honom, gav honom värktabletter, fick honom att medge att han längtat efter mig rätt mycket och låg med honom två gånger.
Det faktum att han kanske har influensa eller så gör mig inte direkt orolig. Byte av kroppsvätskor av lite olika slag gör ju att jag nu är i riskzonen för nedsmitthing men klart värt det efter att ha legat upprullad mot honom, efter att ha kommit (!), och lekt med hans brösthår och tittat på fåniga filmtrailers på hans ipad.

Imorgon ska vi på "riktig" dejt.