Haha!

Jag räknar in till mina stora triumfer det faktum att jag igår, trots inital tvekan från hans sida (pga sjukdom, inte för att han inte vill träffa mig) tog mig hem till psykologen och höll om honom, gjorde mat till honom, gav honom värktabletter, fick honom att medge att han längtat efter mig rätt mycket och låg med honom två gånger.
Det faktum att han kanske har influensa eller så gör mig inte direkt orolig. Byte av kroppsvätskor av lite olika slag gör ju att jag nu är i riskzonen för nedsmitthing men klart värt det efter att ha legat upprullad mot honom, efter att ha kommit (!), och lekt med hans brösthår och tittat på fåniga filmtrailers på hans ipad.

Imorgon ska vi på "riktig" dejt.