Uppåtgående

Efter hela debaclet med mitt ex har jag inte haft en särskilt bra vecka.
Jag har tänkt alldeles för mycket.
På honom, på mig, på oss.
När vi satt där och föraktet för mig lös ur hans ögon förstod jag inte hur jag någonsin kunnat dra av honom tröjan, kyssa hans mage och sova brevid honom natt efter natt.
Vissa människor blir arga, skriker gråter. Han blir elak, sarkastisk. Han känner mig tillräckligt väl att veta vart han ska sikta.

Inte den ultimata kombinationen av sinnesstämningar. Idag är det torsdag och det känns bättre. Det har varit upp och ner, men det känns som det går upp nu.
Guldfiskarna simmar i akvariet.
Nemo och Steve förstår nog inte riktigt det här med sviken kärlek.

Hade tänkt att skriva lite om sexualbrottsmålen med femtonåringar och åldersgränser, men kanske ska ta och premiärskriva mitt nya monster till dator ikväll istället.

Idag är det september. Hösten är officiellt här. Röda jackor, kängor och vantar. På ett sätt har jag längtat, på ett sätt saknar jag juni.

v. 35, Att lära sig.

Vecka 6 fortsätter och v. 35 handlar det om att lära sig. Hur gör man, hur lär man sig egentligen sex?

Jag har haft sex rätt så regelbundet sen jag var sexton år, det är elva år sen nu. Hur visste jag hur man skulle göra, första gången? Det hade jag ingen aning om. Första gången var precis sådär awkward och konstig som man läser om. Jag låg nog mest där. Allt efter som tiden gick och jag testade på fler personer så var det viktigaste jag lärde mig hur man gjorde det skönt för en man. Jag tror att det kan vara så för rätt många tjejer. Tittar man på porren, vilket jag gjorde eftersom jag hade en tidig fascination för det, så var det det det handlade om.

Och lång tid låg mitt problem just i det. Jag lärde mig precis hur jag skulle göra, för att göra det skönt för dem jag låg med. Hur jag skulle hålla, röra mig, hur jag skulle slicka, suga, smeka. Jag frågade, lyssnade, såg, tog in och byggde upp min kunskap utifrån de män jag hade sex med. Det var inte samma för alla, jag fick testa mig fram. Det som funkade för en funkade kanske inte för någon annan, men med erfaranheten byggde jag upp ett lager av tips och trix. Här kan jag smeka, här kan jag bita. Inte vad som egentligen var skönt för mig utan vad som var skönt för dem. Jag har tillexempel under åren fått väldigt många uppskattande kommentarar om mina avsugningar. Jag är väldigt bra på det. Hur har jag lärt mig det? Övning.

Så det lärde jag mig, hur jag skulle vara en behagande kvinna. Jag ville ju liksom visa upp det jag kunde. Av det följde av naturliga skäl att jag inte lärde mig vad som var bra för mig själv. Där är jag nu. Elva år efter min sexdebut är jag mitt i processen att lära mig hur sex är skönt för mig, inte bara för den jag ligger med. Att det faktiskt är ett tagande lika mycket som ett geende. Kanske fastnade jag i rollen som, inte som ett offer kanske, men som en vars kåthet inte betydde lika mycket.


Nu först fattar jag vad jag borde gjort från början, vilken lärdom som redan vid sexton års ålder borde varit den viktigaste, den att jag är lika viktig. Jag har lärt mig att jag får ta tid på mig. Lärt mig att ställa krav, att det får ta mer än en minut av pillande från mannens sida (hur många tjejer kommer efter en minut liksom?). Jag lär känna mig själv, och det är en skola jag för många år sen borde tagit en intensivkurs i.

Morgonkaffe och cigarett på balkongen.
Det börjar verkligen bli kallt nu, det nyper lite i kinderna
på ett sätt det inte gjorde för säg tio dagar sen.

I brist på annat att göra facebookar jag personerna som inte ville ha mig.

Och så hade jag tänkt att skriva om saker jag tycker om med mig själv.
Det kan behövas dagar som den här då allt nedanför halsen känns
fel. Lite svullet.

Jag tycker om mina bröst. De är vackra. Jag har väldigt stora, röda bröstvårtor.

Som hallon.

Ex-faktorn

Igår var det söndag.
Dramatiken på lördagkvällen var aningens överdramatiserad. Efter två glas vin kan allt kännas som ett hån eller en hyllning. Just då var jag lite sårbar.

Igår på söndagen vaknade jag inte hemma. Men det är en helt annan historia.
Igår träffade jag också mitt ex. Jag slutade vara kär i honom och gjorde slut, för några månader sen.

Igår var första gången jag träffade honom sen början av juni.
Så mycket svårare än jag trodde.
Nervositeten innan låg som en sten i magen och att sitta där och titta på den här mannen som jag under fyra års tid varit nära och älskat och som nu såg på mig med inte mycket mer än förakt.
Något som jag är väldigt medveten om att jag själv är skyldig till.

Det värsta, det allra värsta var att jag ljög om att jag träffat någon annan. Under en tid innan jag gjorde slut var jag förälskad i en annan, en som inte ville ha mig, som det aldrig hände något med. Men att inse känslorna för honom var det som fick mig att avsluta. Men jag berättade det inte, sprunget ur någon drift att inte vilja såra för mycket. Att inte behöva säga jag är inte kär i dig eftersom jag har en annan nu. Det ville jag inte säga och sade inte heller.

Sen var jag dum nog att skriva om det. Det där behovet jag har, att få ner det på pränt. Och han läste det. Jag visste inte att han läste det, men igår berättade han för mig att han inte kunde förstå att jag hade mage att skriva ner det jag inte vågat berätta för honom på the fucking internet.
Och föraktet, besvikelsen. Det kan aldrig någonsin bli bra.

Det är lättare att vara ärlig i anonymitet. Jag vet inte vad jag kunde gjort annorlunda.

Vi gick åt varsitt håll och det känns inte som att vi kommer att ses igen.

människor som jag faktiskt trodde var mina vänner, om än ganska nya.
De är taggade i en förfest på Facebook. en förfest som jag inte var bjuden till, eller ens har hört om.

det känns. men då vet jag väl iallafall.

Sova ihop.

Bloggutmaningar, på morgonen. Vecka 6 ska jag nogsamt bevaka. Det här vill jag skriva om.

Att sova ihop med någon är vad jag gör bäst. Att vakna, vända sig om, andas in någon annans hela varelse och somna om igen.

Att få en arm över sig, som smyger omkring. Ett andetag i nacken. Jag känner mig trygg då. Att vakna med någon. Någon som man kanske precis träffat eller någon man känt länge. Den där stunden när man inte orkar gå upp ur sängen, eller inte orkar prata. Vi bara ligger där, tittar på varandra med lite sömngrusiga ögon och flyttar lite lite närmre.

Om jag ligger med någon sover jag över. Om mannen i fråga inte explicit säger åt mig att dra tar jag det för givet att är det sent på kvällen så sover man tillsammans. Det finns inte på kartan att jag skulle gå hem i den situationen. Utan jag kommer nära, och somnar. Några gånger har jag märkt att männen egentligen vill att jag ska gå. Sex är en sak, men sova tillsammans, där drar de egentligen gränsen. Det struntar jag i. Säger de inte rätt ut att nu måste du gå hem, så gör jag inte det. Är det rätt hanterat?

Jag kan inte sova jättenära, jämt. Det blir för varmt för klaustrofobiskt. En säng ska vara så stor att båda kan ligga ostört och sova men tillräckligt liten att det räcker med att sträcka ut en hand för att känna att jo, han ligger kvar här. Men på morgonen, eller timmen innan klockan egentligen ringer, då kan jag inte komma tillräckligt nära.

En gång sov jag över hos en kille som mitt i natten klev upp ur sängen och gick och lade sig på soffan. Det var en märklig natt.

Att sitta i kökssoffan, äta sina ägg med lite bregott och tänka att det kan bli en bra dag.
Vädret är nästan perfekt. Grått, mjukt och lite varmt.

Sen drar apokalypsen in. Mörkret faller som en novemberkväll.
Regndropparna mot köksrutan, åskan alldeles bortom skogen.

Vinden tar i.

Är det idag jag ska till Liseberg alltså?

sen det tog slut med d i maj. tog slut. sen jag gjorde slut med d i maj så har jag varit sökande.
först trodde jag att jag hittade det som skulle bli.

men han hade inte plats.

sen juni har jag legat med fem män. sex har inte haft mycket med kärlek att göra den här sommaren.
jag gillar sex, det är roligt, varmt, jag känner mig aldrig så snygg som när jag vaknar upp med någon jag legat med dagen innan och sedan sovit brevid.

men det har varit en jakt.
det är klart att det har. tror jag att jag kan få någon att bli kär i mig, att älska mig, genom att ha sex med dem? genom att suga av dem, och göra det bra?

ibland vet jag inte. av de fem jag har haft sex med är det bara en som jag var nykter med. vad säger det om mig?

men trots det. min mor vet inte om det, såklart inte. jag berättar selektivt. jag berättar om mina hopp. hur jag kanske träffat någon. för att en vecka senare säga att nej, det blir inget med det. han ville inte.
det har hänt två gånger nu.

känner de av desperation, jagandets begärhormoner?

Jag tänkte på min vardag.
Tänker på det ganska ofta.

Hur jag egentligen skriver, hur det utformas, hur mitt språk ser ut.

Det blir speciellt, det blir särskilt när det handlar om det jag skriver om.

Så jag vill göra på ett annat vis.

vad jag egentligen tänker på.
Att det är ensamhet, att det är destruktivitet.
Vardagen.

Fast inte alltid.