Uppåtgående

Efter hela debaclet med mitt ex har jag inte haft en särskilt bra vecka.
Jag har tänkt alldeles för mycket.
På honom, på mig, på oss.
När vi satt där och föraktet för mig lös ur hans ögon förstod jag inte hur jag någonsin kunnat dra av honom tröjan, kyssa hans mage och sova brevid honom natt efter natt.
Vissa människor blir arga, skriker gråter. Han blir elak, sarkastisk. Han känner mig tillräckligt väl att veta vart han ska sikta.

Inte den ultimata kombinationen av sinnesstämningar. Idag är det torsdag och det känns bättre. Det har varit upp och ner, men det känns som det går upp nu.
Guldfiskarna simmar i akvariet.
Nemo och Steve förstår nog inte riktigt det här med sviken kärlek.

Hade tänkt att skriva lite om sexualbrottsmålen med femtonåringar och åldersgränser, men kanske ska ta och premiärskriva mitt nya monster till dator ikväll istället.

Idag är det september. Hösten är officiellt här. Röda jackor, kängor och vantar. På ett sätt har jag längtat, på ett sätt saknar jag juni.