Friday, September 2, 2011

Han ler i D-moll

Jag gör helt vansinniga saker. Eller jag vet inte om det är vansinnigt.

Jag träffade en man, vi pratade om allt vi bara kunde komma på i tolv timmar.

Efter att han kysst mig hej då och hållt min hand tills bussdörren nästan stängdes över hans arm,
så var han för skör.

Jag skickar en bok till honom. Ingen avsändare, vitt kuvert. Jag vet inte om han kommer förstå att det är jag.

Men jag vill att han ska läsa den.

Eller är det jag som bara inte kan släppa taget?

No comments:

Post a Comment