För åtta dagar sen skrev jag att jag var körd, och i nuläget sitter vi och bara fånfnissar i telefon eftersom han är i Skåne. Skickar sms som bara går ut på att vi längtar efter varandra, skickar mail med länkar till de där låtarna som man bara skickar till de som man hoppas ska förstå (och det gör han).
Det har gått jättefort. Jag är så hopplöst förälskad i den här karln, och han i mig vad det verkar. Går runt nervös hela tiden. Livrädd att göra fel. Han säger att han längtar efter mig nu, men tänk om jag gör nåt så han tycker att jag är ung (elva år yngre), dum, korkad.
Samtidigt vet jag att han är precis likadan. Och jag vet att i hans badrum står det i muggen brevid hans tandborste en till tandborste - en lila. Och den är min. Den har stått där sen första gången jag var hemma hos honom, han hade ordnat en. Nästa gång jag kom dit stod den kvar, som att det var självklart att den skulle vara där.
Och det är det också. Helt självklart.
No comments:
Post a Comment