Beat

Jag läser beat just nu.

Via Stig Claesson, med avstickare till Kerouac och Sture Dahlström landar jag alltid i Bukowski.

Det är en bitterljuv känsla på ett vis. Jag blir så arg när jag läser, frustrerad. Över de osympatiska karaktärerna och deras liv och jag vet att mycket är upplevt av dem själva. Det var så de jobbade.

Men språket slukar upp mig, för mig vidare, stänger av mig från allting annat. Jag kan inte sluta läsa trots att jag blir så arg när jag läser.

Nu ligger Factotum brevid mig. Jag vill ta karln i kragen, skaka honom och säga att skärp dig, klipp dig och skaffa dig ett jobb, ungefär. Istället fortsätter jag förfäras och förföras.