det har gått sådär, sen november förra året. vid varje tanke, varje video. lättheten i att kunna ursäkta sig med att det är bara musik men samtidigt veta allt vad det innebär, allt vad det betyder.
utan ursäkter, undanflykter.
ett tag helt utan. träffade tillochmed någon annan som gjorde intryck och avtryck, som en kentlåt.
men det är så enkelt. jag är som ett karbonpapper. kopian finns alltid kvar efter avtrycket. och hans avtryck var månadsvis av bekräftelser.
en svårighet i situationen som kom att betyda ingenting när det bara var jag och han.
fan.
No comments:
Post a Comment